Genom sitt arbete som skolkurator har hon mött många barn som vill prata om döden. Barn som drabbats av den på olika sätt och beskrivit att vuxna omkring dem undviker ämnet. I sina ungdomsromaner om vännerna My och Moa, har Linda Wahlund tagit barnens frågor på allvar.
– Jag vill utmana alla vuxna att våga prata med barn och unga även om det allra svåraste. Barn vill och kan det!
I Den som måste döden dö får vi möta My som snart ska dö. Först måste hon bara komma på ett sätt att säga hej då till sin bästa vän. Vi får följa cancersjuka My nära, både hennes eget möte med döden och att befinna sig i dess närhet, men också hennes familj och släkt och vänners reaktioner och agerande. I den andra boken Den som måste livet leva, får vi möta Moa, vännen som blir kvar. Vi får följa henne hela vägen från Mys sista dagar i livet, efter att My dött och Moas kamp för att orka acceptera att den som stått henne närmast dör. Vi får uppleva hur andra omkring Moa reagerar och agerar och har åsikter om hennes sätt att hantera sin väns död på.
– Hur kommer man vidare och hur hittar man livet och glädjen igen? Även om de här böckerna berör tunga ämnen, så tycker jag ändå att de ger stort hopp, berättar författaren Linda Wahlund. Jag vill att man som läsare känner att man fått uppleva en stor resa och att man vid resans slut har lärt sig något, om sig själv.
Linda Wahlund har mött och samtalat med barn och unga i många år, både som socionom, samtalsterapeut, skolkurator och genom biblioterapi – en terapiform där läsning och samtal kring böcker öppnar upp tankar och känslor.
– Jag har själv slukat böcker sedan jag var liten och har fått mycket hjälp genom dem, berättar Linda. Genom biblioterapin har jag fått ihop hela mitt yrkesliv; skrivande, läsande, socialt arbete. För mig är böcker magi och de bär på en styrka som jag tidigare bara snuddat vid förståelsen av.
Också i böckerna om My och Moa finns biblioterapin närvarande. Böckerna hjälper My att möta döden och gör My mindre ensam. Böckerna både underhåller henne och ger tröst, men hjälper också till att sätta ord på det svåra hon går igenom.
– Jag har genom My och Moa velat ta barn och unga på allvar och inte vikit mig för några svåra frågor och låtit dem höras och synas och få gå sin egen väg. Jag hoppas det kan hjälpa barn och unga som läser mina böcker att själva våga följa sin inre röst och lita på att de vet och kan. Och att det också finns vuxna omkring som kan hjälpa och förstå.
