Juvelarian – Historien om Christina Nilssons smaragder

Juvelarian - den sanna berättelsen om en nedtonad museiskandal.

Hösten 1986 lämnade en privatperson in ett magnifikt smaragdsmycke till Stockholms Auktionsverk för försäljning och uppgav att han fått smaragderna av sin far. Han legitimerade sig och det fanns ingen anledning att tvivla på hans uppgifter. Praktsmycket avbildades på omslaget till auktionskatalogen och ropades in av en schweizisk handlare för hisnande 1,2 miljoner.

Det var bara det att smycket var stulet.

Det ingen visste var att Auktionsverket i själva verket sålt ett smaragdgarnityr som tillhört Christina Nilsson, en av 1800-talets stora megastjärnor. Världsstjärnan hade fått smaragderna när hon sjöng den berömda Juvelarian i S:t Petersburg 1873 och den ryske tsaren hade låtit lägga äkta juveler i juvelskrinet. Christina Nilsson testamenterade senare smycket till Nationalmuseum, som förvarade det inlåst i ett kassaskåp. Tills den dagen då någon helt sonika stal juvelerna och lämnade dem till försäljning.

Här hade historien kunnat sluta om inte Sveriges Television sänt en serie auktionsprogram där smycket kommenterades och visades. Och om inte en tidigare anställd på Nationalmuseum känt igen juvelerna och slagit larm.

Det skulle dock ta mer än 10 år innan alla juveler hittat tillbaka hem - dock inte till Nationalmuseum, utan till Småland.

Juvelarian är den sanna berättelsen om en nedtonad museiskandal. Om en av Sveriges största stjärnor, Christina Nilsson, om en rysk tsars förtjusning, en överintendent som hellre ville köpa tavlor och om hur en småländsk insamling lyckades återbörda en nationalklenod.

"Det är en fullständigt sanslös läsning. Fars och skandal, skratt och tårar, idiotförklaringar och medlidande blandas på ett sätt som gör att jag inte skulle bli förvånad om det hela så småningom blir en teateruppsättning."
(Olle Granath, tidigare överintendent på Nationalmuseum.)