Alma på Mårbacka – Selma Lagerlöfs husjungfru 1925-1931

”Det mesta är skrivet om Selma Lagerlöf och hennes liv och gärning. Hennes föresats att återvända till Mårbacka och Värmland och de ansträngningar som följde har beskrivits och romantiserats. Men det finns ett tomrum i beskrivningen av helheten som jag till en del kan fylla ut med min berättelse. Det har talats litet om det dagliga livet på gården och hur det påverkades av den kändiskult som omgav Selma Lagerlöf och om hennes engagemang för gårdens folk och det jordbruksföretag hon ansvarade för.

Alma Göransson var min mamma och näst äldsta dotter till Maria och Göran Pettersson i Stavik. Hon var husjungfru på Mårbacka under andra delen av 1920-talet. Huset var nybyggt och pampigt och Selma Lagerlöf stod på höjden av sin berömmelse. De viktigaste böckerna var redan skrivna och folkets kärlek sköljde över henne. Hennes texter hade lagt grunden för turistindustrin i Värmland och Mårbacka hade blivit dess centrum. Förutom att vara sin tids största och mest älskade författare var hon en entreprenörssjäl som med liv och lust engagerade sig i gårdens utveckling och startade företag för att skapa sysselsättning och inkomster åt bygdens folk.

I denna dynamiska miljö trädde Alma in 19 år gammal år 1925. Med hennes egna berättelser och Selma Lagerlöfs omfattande brevkorrespondens som grund har jag skapat min berättelse om vardagligt liv och några viktiga händelser på Mårbacka under hennes tid, betraktade med hennes ögon. De ligger så nära verkligheten det går att komma så här en tid efteråt. Mycket källmaterial är utelämnat men ingenting är tillagt.

I köket på Mårbacka styrde husföreståndarinnan Ellen Lundgren. Under trettiofem år ledde hon Selma Lagerlöfs hushåll med stor skicklighet men med skiftande humör. Hon var känd för sin matlagningskonst, för desserter och bakverk. Lundgrens receptbok var öppen och Alma skrev av. Det var kunskaper som var till stor nytta för en blivande husmor. För stunden hade hon inga sådana planer men antecknade ändå flitigt. Hon sparade sina vaxduksböcker och de kom så småningom till användning i hennes eget hushåll. Ett tjugofemtal av dessa Mårbackarecept publiceras nu efter 85 år som ett doftande eko från storhetstiden på Mårbacka.”