Sola skiner också i Filipstad – Om starka viljor och optimism

Filipstad i östra Värmland har fått symbolisera konkurskommunen. Mediebilden har etsat sig fast. En kommun som knockades av flyktingkrisen 2015, då omkring 2 000 flyktingar togs emot på kort tid, vilket innebär att var femte invånare i kommunen är av utländskt ursprung. Filipstads problem är tveklöst stora, inte minst mot bakgrund av det faktum att gruvindustrin monterades ned under ett par decennier och att företag och verkstäder också gick omkull.

Men mediabilden av Filipstad och andra små städer är grovt förenklad. Jan Scherman har träffat människor i den svartmålade kommunen, där man talar öppet om statens stora svek när löften om stöd aldrig infriades.

I Sola skiner också i Filipstad krossas fördomar om både filipstassare och ensamkommande flyktingbarn. Här finns människornas egna konkreta idéer om hur vi ska kunna leva tillsammans trots våra olikheter. Här finns små och stora företag som visar att det går att växa även på mindre platser. Här finns praktiska exempel på hur integrationen kan lösas. Och hur politiker kan samverka. En Filipstadsmodell som kanske visar vägen framåt.